


Det är torsdag, Philip kommer hem och jag går från 0 till 100 i välmående, nästan direkt. Ja alltså, hans mat fyller hela lägenheten, han får ur mig ångesten jag behöver prata och gråta ur mig så jag sen kan skratta och vara precis som jag är, sen har han köpt rosor och fyllt kylskåpet och har med dig ett paket, coolaste solglasögonen. Det klart att det hjälper? Åh, vilken perfekt kväll. Det är så mycket det där lilla. Jag vill inte att den här varma kvällen ska försvinna. Igår ville jag knappt leva, men direkt han kommer hem så förstår jag varför jag gör det!