Här stog det stilla. Så blir det ibland. VI har iaf förflyttat vårat hem från Sunne till Karlstad och det känns helt fantastiskt. Det är 5 min till sjukhuset och inte 45. Det är bara en bonus tänker jag.Det knepiga var att det tog 1 dag, sen var jag inlagd igen. Med kraftig uttorkning. Den vill bara inte ge sig och jag har pendlat med att få dropp flera gånger i veckan den senaste tiden. Flödena är höga och kroppen är konstant skakis. Min doktor slog mig lite på nosen den här gången. Jag är ju så härdad, så tålig.. att när jag inte mår bra så ser inte jag ser eftersom jag är så van att vara så fruktasvärt sjuk jämt. Vilket gör att jag omedvetet går fär länge med saker och ting. Det är en svaghet med att ha varit med om mycket. Jag minns flera gånger jag luggigt med streptokocker och influensa och trott att jag varit lite krasslig. Men när jag väl får som här droppena märker jag verkligen skillnaden. Det är som att smörja in hela kroppen. Den här uttorkningen är något jag gått med ett tag . Jag blir inte bättre heller, för flödena i påsen är höga (flöden är rent klart vatten som kommer ur påsen) litervis vissa dagar. Man kan säga såhär, att ha en bra dag med ileostomi är som att vara magsjuk för en frisk person. VI står nu i valet och kvalet om jag ska få en portacath och få droppen hemma, eftersom magen bara fortsätter såhär. Det är svårt att göra nått åt saken också, med en kronisk tarmvred och en "falsk" kort tarm. Det liksom rinner rakt igenom mig så fort.. och ju mera jag dricker ju mera flöden får jag.
Jag fick iaf tillstånd att åka till Thailand i februari :D Jag menar, jag kommer ju aldrig bli bättre så jag måste ju försöka leva lite också. Det ska blir så skönt, och självklart ska ni få följa med! Idag har jag varit på kvinnosjukvården och kontrollerat läget. Det såg bra ut, hallelujamoments.
Vi ser friska och glada ut vi stomister, men innerst inne lider vi av en fruktansvärd sjukdom som tar livet av mig ibland. Så är det faktiskt!
ville bara säga det
3 kommentar(er)
