Att äta kan vara det svåraste jag visste, allt fokuserade kring smärta, mat, liv och död när det kom till mig sjukdom. Jag blev ätstörd och utnyttjade min sjukdom att jag mera är jag har antal fingrar kan räkna till hur många gånger jag varit blodförgiftad pga av det. Minns såväl när mamma körde mig till sjukhuset, jag skulle inte läggas in hur grön och blå av blodförgiftningen jag var. Jag ville inte ha en Stomi, alla skulle se hur sjuk jag var. Jag ville inte äta kortison och se hur fet jag blev. Jag var tonåring och dum i hela jävla huvudet. Philip har lärt mig äta med mig, och han lär mig mer och mera älska maten igen.
0 kommentar(er)
