Det var molnigt igår och även idag, har regnat som bara den inatt. Men gör mig absolut ingenting. Stomin verkar gilla lite svalare temp även om det är sjukt varmt ändå. Han gillar inte när jag ligger och steker i solen vill säga :) det blir massa vätskeersättning och fruktshakes för att få i mig mycket av både socker och salt, dricker flera kokosnötter om dagen :) han är lite gladare idag stomin, inte sprängröd och stor som en tennisboll. Han är fortfarande stor och röd med det börjar lägga sig. Tror det är för att jag äter lite mindre och oftare som hemma och att jag ligger mera i skuggan. Jag mår ändå trots mkt tänkt så fruktansvärt bra här nere, det är så sjukt viktigt för mig att få komma iväg och glömma en sjuk saga ibland. Leva på nått annat än att vara sjuk, leva lite som om jag är i fokus och inte sjukdomen. Allt är så fantastisk här och jag är fortfarande i det stadiet att varje gång jag upplever något fantastiskt har jag svårt att ta in det hela, det blev så efter den 14 aug 2012. Dagen då dom räddade mitt liv och alla de åren efter med oerhört mycket sjukdom och sjukhus. Man glömmer bort hur fantastisk världen kan vara när man får uppleva så mkt hemskt av den. Den här platsen på jorden får mig att känna mig levnade, ger mig inspiration och får mig att vilja komma hem och kämpa dag som natt för allt som jorden har att ge. Vi har bara ett liv, det gäller att försöka leva det så gått vi kan, när vi kan. Allt de andra är bara onödigt. Jag gråter en tår av tacksamhet att jag i just nu i detta ögonblick sitter i en solstol på stranden i kaoh lak och det enda jag hör är det turkosa vattnet som slår i stranden! Luften är fuktigt och brevid mig ligger mannen i mitt liv!
0 kommentar(er)
