Baglady

Hade sinnesjukt roligt igår, David Guetta kom till stan och spelade! Magiskt! Såna kontraster på hur jag mår inombords. Det behövde jag. 

Nu ska jag sättas på utmaningar igen, ska göra allt jag kan. Även om har allt jag behöver, försöker skita i vilka som finns och inte finns för mig i mitt liv så måste jag få känna såhär.... Såhär jävla fucking drettrött på att vara såhär trasig.  Diagnos på diagnos på diagnos levereras och jag förstår inte vad just jag gjorde för fel för att få allt det här helvetet jag gått igenom och kampen jag utför varje dag. Pissråtta, jag är så tacksam för allt, för att jag lever. Men alla gnäller och klagar på ingenting runtomkring mig så Varför ska jag vara så duktig bara för jag fått gått livet hårda skola eller behöva vara omänsklig.

Jag lider verkligen inombords, jag lider, lider, lider. Precis som man gör innan man dör. Vissa stunder har varit värre än den andra och bipolär som jag är kommer det aldrig någonsin sluta vara ett lidande psykiskt. Iaf inte utan mediciner.

Jaja, så jävla synd om mig när barnen i Afrika svälter är det inte. Alltid för stolt för att visa mig svag, men inte här. Här på min dagboksblogg som jag egentligen har privat men valde att göra den öppen från första början för att liksom lätta på trycket i verkliga livet och kanske låta de som faktiskt lyssnar på mitt dagbokskaos och som jag faktiskt helt utan att ens tänka på det liksom hjälpt i livet! Det är vad jag kallar att ärlighet varar längst