Inga tecken på magsjuka, inte enligt proverna. Jag vet att för oss stomiopererade tarmsjuka blir en vanlig matförgiftning eller magsjuka 10 ggr så mycket värre än för en frisk människa! Det går så fruktansvärt fort att det dessutom kan bli livshotande uttorkning. Det är vell min största rädsla utomlands, på en öde lite längre ut!
Menmen! Jag ska prata vett om min kraftiga ledvärk till veckan! Det är dag 6 nu och jag är som en skrumpen paprika här i sängen, nu orkar jag visserligen få i mig lite mat. Det är ett bra tecken. Men varför blir det såhär ibland då? ja det undrar jag med! Sånt vi får leva med ibland vi stomister.
2 nätter innan det här sov jag INGENTING, sömntabletterna var slut och jag var allmänt nere. Så nere att det värkte i kroppen, vilket leder till stress. Antar att detta i samband med tankar, och flyttförberedelse gjorde att kroppen la av!
Men jag vet inte? Det blir såhär ibland för oss, ingen vet varför! Jag är bara glad att få komma hem, de flesta akuta turerna jag gör till sjukhuset slutar också i ett trauma som jag har på näthinnan än idag! Det kommer upp sånna här gånger och, Gode Gud.. Hur skulle jag överlevt utan Philip som verkligen gör allt för och åt mig? Han kommer bli en bra pappa :)
Nu håller vi tummarna att det kryar fort så jag får njuta av att flytta till Karlstad!
0 kommentar(er)
